Jag är född i Åse, en liten by i Jämtland. Den ligger mellan Östersund och Åre.

Pappa var grovarbetare. Han jobbade på byns kalkbruk ibland och som skogsarbetare ibland. Mamma var mest hemma och tog hand om familjen och huset. Hon skrev också familjenyheter och andra nyheter i Östersunds-Posten.
Här är min mamma Ragna 30 år, min pappa Ragnar 35, min bror Håkan sex och jag själv ett.
Jag gick sex år i folkskolan, sen började jag på läroverket i Östersund. Efter nästan två år var jag så trött på skolan att jag slutade och gick till sjöss.
Två månader efter att jag hade fyllt 15 tog jag tåget till Göteborg och sökte upp sjömansförmedlingen. Där ordnade man så att  jag fick jobb som mässuppassare. Fast alla på fartyget kallade mej för "mässkalle". Eller bara "Kalle", när de ropade på mej. Båten hette M/S Birkaland och hörde till Svenska Orientlinjen.

Mitt jobb bestod i att duka, diska, bädda och städa. Det fanns ingen diskmaskin.
Det här jobbet var svårt i början, för hemma hade min mamma skött allt sånt. Dessutom var jag väldigt sjösjuk i tre dygn när vi gick genom Biscayabukten. Det var inte roligt. Däremot var det ofta roligt när vi låg i hamn. På den tiden lastade och lossade fartygen ofta vid kajer som låg mitt i stan. Som i Haifa. Eller på redden strax utanför stan, som i Istanbul. Då var det enkelt att bara knalla ut på stan när man var ledig.
Det var mycket spännande för en ung pojke från skogsbrynet i Jämtland.
Månadslönen var 290 kronor före skatteavdrag och arbetstiden var mellan 50 och 60 timmar i veckan.
 
Efter några månader på havet återvände jag hem till mitt skogsbryn. Först tvingades jag gå i fortsättningsskola och lära mej hugga timmer i skogen.
Så fick jag jobb som springschas på en mataffär i Östersund. Sen som brevbärare i Göteborg. Jag åkte hem igen och jobbade på kalkbruket i byn ett tag. Sen blev det skogsarbete.
Efter det fick jag jobb på en grossistfirma i Östersund. Mitt jobb var att summera ordersedlar och skriva räkningar på en gammal skrivmaskin.
Men det blev lite tråkigt i längden att skriva räkningar. Jag ville göra nånting annat. Min bror var militär då. Han var furir på A 4 i Östersund. Jag tyckte att det verkade som om han hade så kul med sina kompisar att jag också ville bli furir.
Jag började en utbildning för att bli anställd som underbefäl på A 4. Men efter ett tag kände jag att jag aldrig skulle bli en bra soldat. Jag gillade inte att skjuta på folk. Brorsan tröttnade också på militärlivet och jobbar nu med foto och film. Hans hemsida har adressen www.videoproduction.nu
Efter lumpen blev jag anställd på en stor grossistfirma i Östersund som sålde matvaror och annat till livsmedelsbutiker i hela södra Norrland. Jag såg till att alla butikerna som handlade där betalade sina räkningar.
Jag spelade klarinett i dansorkester under ett par korta perioder också. Till exempel med Crazy John and his Corny Boys. När jag inte spelade, var jag ofta ute och dansade. Ibland fem kvällar i veckan. Jag hade Brylcreme i håret för att det inte skulle bli rufsigt. Jag gick i dansskola och lärde mej alla slags danser. Eftersom jag nu kunde dansa gammaldans blev jag mycket populär bland tjejerna. Bara få av mina kompisar kunde dansa gammalt. Och tjejerna gillade gammaldans.
När jag blev trött på jobbet på grossistfirman, sa jag upp mej och liftade till Medelhavet.
Efter sommaren på luffen fick jag jobb på en firma i Östersund som sålde skrivmaskiner och räknemaskiner. En dag passerade en jättesnygg tjej utanför affärens skyltfönster och jag blev blixtförälskad. Ett halvår senare flyttade hon och jag tillsammans till Härnösand där hon utbildade sej till lärare. Hon hette Inger. Jag fick jobb på kontoret till en järnhandel, sen packade jag ägg på ett äggpackeri, sen jobbade jag i nästan tre år på en fabrik som tillverkade plywood och annat byggmaterial. Jag skötte fabrikens statistik och tog emot beställningar från kunderna.
När Inger var färdigutbildad flyttade vi tillbaka till Jämtland, där hon fick jobb på en skola och jag på en elfirma. Jag skötte kontoret och butiken. Efter ett par år bytte jag jobb och började på kontoret till ett stort bageri i Östersund.
I augusti 1969 föddes våra tvillingar, Nina och Susanne.
I november 1970 föddes Simon.                                            
Under åren som jag var hemma läste jag in gymnasiet på kvällarna. 1973 sökte jag till socialhögskolan i Östersund. Jag kom in på utbildningen, men samtidigt blev jag erbjuden jobb på elfirman där jag hade varit tidigare. Och tog jobbet istället för att plugga till socionom. Nu var det andra ägare till företaget. Jag skötte kontoret och butiken. Firman växte mycket under de tio åren jag var där.

1975 skildes Inger och jag
1978 gifte jag mej med Gunilla. Hon hade med sej Petra, född 1972 och Pontus, född 1974.

På bilden som togs i samband med att vi gifte oss i Visby är det från vänster: Petra, Nina, jag, Gunilla, Pontus, Simon och Susanne. Min fina bröllopsskjorta hade jag köpt på Sri Lanka.
Vi köpte en liten gård utanför Östersund. Där hade vi hästar, får, ett par getter, gris, höns, gäss, hund och katt. Vi odlade bär, grönsaker och julgranar som vi sålde.
Mina döttrars hästintresse kom att dominera samtalen runt middagsbordet. Men också att ge mej idéer till flera hästböcker. Nina bor i Los Angeles nu och är dressyrtränare. Hennes webbadress är www.nwdressage.com
Här rider Susanne, 12 år då, på vår welshponny Adrienne.
1984 slutade jag arbeta på elfirman, för jag hade bestämt mej för att bli författare. Jag skrev ett manuskript till en ungdomsbok och skickade det till bokförlaget Rabén & Sjögren AB. De ville ge ut boken. Sen fortsatte jag att skriva flera. Mer om det på "Mitt skrivande och mina böcker".

Men samtidigt som jag skrev, skötte jag gården. Inkomsten från skrivandet var till en början ganska obetydlig, men eftersom att jag tackade ja till alla slags arbeten som jag blev erbjuden, gick ekonomin ändå ihop. Jag röjde snö från vägar och gårdar med min traktor på vintrarna. Jag vikarierade som lärare och högg i lite här och där med sånt som folk ville ha hjälp med.
Vi sålde gården 1999. Nu har vi två bostäder, ett hus på Gotland där jag bor för det mesta och Gunilla har en lägenhet på Lidingö där hon bor när hon inte är på Gotland eller när vi reser, vilket vi gör ofta. Jag har nu rest i ungefär 80 olika länder.
Vi bestämde att jag skulle vara hemma och ta hand om barnen medan Inger arbetade. Jag var hemmapappa i fem år.